Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Upphandling gällande regeringskansliets lokaler måste göras om

Statens fastighetsverk måste göra om en upphandling av entreprenadtjänster i regeringskansliets lokaler. Kammarrätten anser att de säkerhetsaspekter verket hänvisat till inte räcker för att låta ramavtalet för byggentreprenader löpa under längre tid än fyra år.

Upphandling gällande regeringskansliets lokaler måste göras om

Statens fastighetsverk (SFV) genomför en upphandling av ramavtal avseende ”Byggentreprenader i Klara kvarteren”, genom ett öppet förfarande enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU. Upphandlingen är en säkerhetsskyddad upphandling med säkerhetsskyddsavtal nivå 2 och gäller regeringskansliets lokaler. I upphandlingens utvärderingsrapport anges att anbudet från Ovidius Bygg AB inte har bedömts uppfylla krav avseende innehåll i anbud eller teknisk och yrkesmässig kapacitet och därför inte har prövats vidare. SFV har tilldelat ramavtalet till tre andra anbudsgivare.

Ovidius ansökte om överprövning av upphandlingen och yrkade att förvaltningsrätten skulle förordna att upphandlingen skulle göras om. Ovidius anför bland annat följande: Upphandlingen avser ett ramavtal med en maximal avtalstid om sju år. Det åligger SFV att visa att det föreligger särskilda skäl för att ramavtalet ska få överskrida den enligt 7 kap. 2 § LOU tillåtna maximala ramavtalstiden om fyra år. SFV har inte visat att sådana särskilda skäl föreligger.

SFV ansåg sig ha visat att det är fråga om en undantagssituation särskilt genom föremålet för ramavtalet som gör att en längre ramavtalstid än fyra år är befogad. Det av SFV upphandlade ramavtalet avser byggtjänster i lokaler som till stor del hyrs ut till Regeringskansliet. Lokalerna är klassade som skyddsobjekt enligt lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.

På uppdrag av Regeringskansliet eller på eget initiativ utför SFV om- och tillbyggnationer samt underhåll och reparationer av lokalerna, löpande som byggservice eller i särskilda byggprojekt med ramavtalade entreprenörer.

Ramavtalet omfattar bland annat upprätthållande av det fysiska skalskyddet i lokalerna, såsom dörrar och fönster. Ramavtalade entreprenörer har därmed ett konstaterat behov av att få tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och säkerhetskänslig verksamhet i lokalerna. Därför erfordras att säkerhetsskyddsavtal, nivå 2, ingås med entreprenörerna.

Föremålet för ramavtalet har ett säkerhetssyfte vad beträffar Regeringskansliets hyrda lokaler och innebär att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter kommer att lämnas ut till ramavtalade entreprenörer. Detta i sig anser SFV motiverar en avtalstid som är längre än fyra år, jämför huvudregeln i 5 kap. 3 § LUFS där avtalstiden är maximalt sju år utan särskild motivering.

SFV har begränsat löptiden till den löptid om sju år som gäller enligt huvudregeln i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, LUFS. Denna löptid innebär inte att ramavtalet har använts på otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids.

Förvaltningsrätten i Stockholm bedömde att de omständigheter som SFV har angett och åberopat visar att det föreligger särskilda skäl som motiverar att ramavtalet enligt 7 kap. 2 § LOU får löpa längre än fyra år. Vid löptidens bestämmande har SFV enligt förvaltningsrättens mening också redogjort för en rimlig avvägning mellan föremålet för ramavtalet och hur presumtiva leverantörer påverkas.

Enligt förvaltningsrättens bedömning står löptiden om sju år inte i strid med proportionalitetsprincipen.

Förvaltningsrätten bedömde sammantaget inte att det har framkommit att SFV har brutit mot någon bestämmelse i LOU eller mot de upphandlingsrättsliga grundläggande principerna. Det saknades därmed skäl för ingripande mot upphandlingen. Ansökan om överprövning skulle därmed avslås.

Kammarrätten i Stockholm konstaterar att i skäl 62 i direktivet anges att det kan finnas undantagsfall i vilka löptiden för själva ramavtalen bör få fastställas till mer än fyra år. Dessa fall, som bör vara vederbörligen motiverade framför allt av föremålet för ramavtalet, kan uppstå exempelvis när ekonomiska aktörer måste förfoga över utrustning för vilken avskrivningstiden är längre än fyra år och som måste vara tillgänglig när som helst under ramavtalets hela löptid.

I Europeiska kommissionens tolkningsmeddelande avseende ramavtal inom klassisk sektor (Explanatory note – Framework agreements – Classic Directive Document corresponding to document CC/2005/03_rev. 1 of 14.7.2005) hänvisas till att undantag från fyraårsregeln kan komma i fråga för att försäkra sig om effektiv konkurrens i fall där föremålet för kontraktet kräver investeringar som har en avskrivningstid på mer än fyra år.

Kommissionen hänvisar till att utvecklandet av effektiv konkurrens på upphandlingsområdet är en av målsättningarna med direktivet på detta område.

Enligt förarbetena till LOU kan särskilda skäl för en längre ramavtalstid än fyra år finnas bland annat om det är fråga om ett avgränsat projekt som beräknas pågå något längre tid än fyra år och som inte har någon naturlig fortsättning när projektet avslutas. Det kan även vara situationer där föremålet för upphandlingen är av sådant slag att det medför stora investeringar för leverantören vilka ska betala sig under avtalstiden. Den upphandlande myndigheten har bevisbördan för att det finns tillräckliga skäl att tillämpa bestämmelsen och att dessa skäl ska vara hänförliga till föremålet för upphandlingen. (Prop. 2006/07:128 s. 174 och 334.)

Kammarrätten anser att de säkerhetsaspekter som SFV har hänvisat till är hänförliga till föremålet för upphandlingen och utgör sådana omständigheter som kan beaktas vid bedömningen av en längre löptid än fyra år. Enligt kammarrätten är det dock inte tillräckligt att endast hänvisa till att liknande byggentreprenader enligt LUFS får löpa under sju år för att rättfärdiga en längre löptid. Även om byggentreprenaderna som omfattar det fysiska skalskyddet har en direkt koppling till det tekniska säkerhetssystemet som tillhandahålls av andra leverantörer, anser kammarrätten att SFV inte vederbörligen har motiverat på vilket sätt detta samarbete och samarbetet med Regeringskansliet kräver en längre avtalstid än fyra år.

SFV har således inte visat att det finns särskilda skäl för att låta ramavtalet för byggentreprenader löpa under längre tid än fyra år. Ovidius Bygg AB kan riskera att lida skada om avtalet ändå löper under längre tid, eftersom bolaget då berövas möjligheten att tilldelas kontrakt under den överskjutande tiden. Eftersom felet är hänförligt till det konkurrensuppsökande skedet ska upphandlingen göras om.

Instans
Kammarrätterna
Rättsområden
Offentlig upphandling, Övrig fastighetsjuridik, Entreprenadrätt, Köprätt, Konkurrensrätt

Ladda ner dokument

Skapa ett abonnemang på Lexnova Nyheter för att få tillgång till de underliggande domarna.

1 fil tillgänglig