Värmlands tingsrätt ogiltigförklarade avskedandet av en stödssistent på et LSS-boende i Eda kommun som förpliktigades att betala allmänt skadestånd till honom samt ersättning för rättegångskostnader.
Kommunen förpliktigades även att återbetala kostnaderna för mannens rättshjälp. Med anledning av hur tingsrätten utformat sina domskäl lät Arbetsdomstolen parterna yttra sig i frågan om målet ska återförvisas till tingsrätten.
Kommunen ansåg att målet bör återförvisas och anfört det är både lämpligt och befogat att tingsrättens dom undanröjs och målet återförvisas. Målets kärnfråga, om mannens agerande har utgjort grund för avskedande eller uppsägning, har inte prövats i sak i tingsrätten. Tingsrättens domskäl är felaktiga och det är sannolikt att Arbetsdomstolen kommer att behöva ta ställning till frågor som tingsrätten inte har bedömt.
Med hänsyn till att kommunen har åberopat ett antal omständigheter till grund för avskedandet är det fråga om en omfattande prövning. Arbetsdomstolen kommer att behöva hålla huvudförhandling i målet. Utifrån rättssäkerhetsaspekter är det även motiverat att parterna får möjlighet att få alla relevanta frågor bedömda i två instanser. Om Arbetsdomstolen skulle avgöra målet i nuvarande form berövas parterna denna rätt.
Stödassistenten ansåg inte att målet behövde återförvisas. Det är möjligt för Arbetsdomstolen att kontrollera tingsrättens avgörande och rätta till eventuella felaktigheter på det kompletta utredningsmaterial som finns i målet. En återförvisning bör övervägas endast om prövningen i Arbetsdomstolen skulle bli en annan än den i tingsrätten. Så är inte fallet här.
Arbetsdomstolen konstaterar inledningsvis i sitt beslut att enligt 17 kap. 7 § första stycket 5 rättegångsbalken ska en dom innehålla domskäl som anger vad som är bevisat i målet. Med domskäl avses de skäl som bestämt utgången i målet såväl i bevisfrågorna som i rättsfrågorna.
Rätten måste alltså redovisa sin bevisvärdering och ange varför domstolen ansett att en viss omständighet är styrkt eller inte. Domskälen ska vidare vara utformade så att det är möjligt att förstå vad rätten grundar sina slutsatser på (se bl.a. Fitger m.fl., kommentaren till 17 kap. 7 § rättegångsbalken, JUNO version 97, publicerad 2024-12-03, Justitieombudsmannens beslut JO 2011/12 s. 39 samt efterföljande beslut från Statens ansvarsnämnd). Att en domstol ska motivera sina avgöranden följer även av Europakonventionens krav på en rättvis rättegång.
Kommunen åberopade vid tingsrätten en mängd omständigheter till grund för avskedandet. Avseende en anmärkningsvärd stor andel av dessa innehåller, framhåller Arbetsdomstolen, domskälen endast en mycket kort redogörelse för den avskedades inställning till den påstådda misskötsamheten, och i vissa fall även en kort redogörelse för vad vittnena har berättat, följt av tingsrättens slutsats att kommunen inte har lyckats visa att mannen betett sig på det sätt som kommunen gjort gällande.
Tingsrättens dom innehåller i många delar inte någon redogörelse för vare sig hur den åberopade bevisningen har värderats eller vilka slutsatser som kan dras av den. Eftersom det saknas motivering framgår inte heller varför rätten har kommit till slutsatsen att kommunen inte bevisat att stödassistenten agerat på de sätt som kommunen påstått.
Slutsatsen blir: ”Arbetsdomstolen anser mot ovanstående bakgrund att tingsrättens dom i flertalet avseenden saknar egentliga domskäl, vilket innebär att domen inte uppfyller kraven i 17 kap. 7 § första stycket 5 rättegångsbalken. Detta utgör en allvarlig brist som rör en central regel i domstolarnas rättsskipning. Rättegångsfelet får därmed förutsättas ha inverkat på målets utgång och det kan inte avhjälpas i Arbetsdomstolen. Tingsrättens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten (50 kap. 28 § rättegångsbalken)”.