Den 53-årige mannen åtalades vid Malmö tingsrätt för misshandel. Han och målsäganden arbetade på Skånes universitetssjukhus, där han var väktare och hon var sjuksköterska. De hade samtalat med varandra tidigare och vid tiden för gärningen höll målsäganden på att läsa en deckare. De pratade om den och hon berättade att en karaktär i boken blivit strypt till döds. Då sa den tilltalade ”så här?” och satte sina händer runt målsägandens hals och klämde åt under någon sekund.

Målsäganden berättade att hon blev chockad och hade svårt att finna sig i situationen. När väktaren hade gått såg hon och hennes kollega, som också varit i rummet vid händelsen, röda märken på hennes hals. Hon mådde inte bra efter händelsen.

Den tilltalade berättade att han menat att illustrera vad som hänt i boken och inte haft avsikten att skada målsäganden. Det var en impulshandling och menat som ett skämt. Han såg ingen rodnad. Han blev uppsagd till följd av händelsen.  

Tingsrätten fann det utrett att den tilltalades händer var om målsägandens hals. Sjuksköterskan hade berättat att mannen klämde åt, att det kändes obehagligt och att hon blivit röd på halsen. Detta berättade hon även för sina kollegor i direkt anslutning till händelsen. Hennes kollega hade också iakttagit rodnaden. Tingsrätten fann det visat att mannen klämt åt med sina händer runt kvinnans hals och att hon orsakats rodnad. Det var dock inte styrkt att smärta uppstod.

Enbart att han tog ett tag om hennes hals är ett handlande som fick anses ha kränkt kvinnans frid på ett kännbart sätt och detta handlande hade han gjort med uppsåt. Han hade inte haft fog att förutsätta att det fanns samtycke till detta handlande och dömdes för ofredande. Han skulle betala kränkningsersättning med 7 000 kronor till kvinnan.

Hovrätten över Skåne och Blekinge lägger liksom tingsrätten kvinnans uppgifter till grund för bedömningen och anser det utrett att mannen klämt åt med sina händer runt hennes hals så pass hårt att hon upplevt visst obehag. Eftersom det inte finns någon närmare beskrivning av den rodnad som uppstod är det inte möjligt att slå fas om rodnaden uppstod till följd av en sinnesrörelse eller själva greppet.

Greppet är objektivt sett att bedöma som ett ofredande. Frågan är om mannen haft uppsåt till att han, genom sitt handlande, kränkt kvinnans frid på ett kännbart sätt. Det är klarlagt att parterna tidigare skämtat med varandra och att stämningen dem emellan även denna gång var god. Greppet var kortvarigt och mannen släppte självmant, varefter konversationen fortsatte innan de skildes åt.

Med hänsyn till kontexten finner hovrätten det inte ställt utom rimligt tvivel att mannen insåg att det fanns risk för att han kränkte hennes frid på ett kännbart sätt och än mindre att han skulle vara likgiltig till att så var fallet. Åtalet ogillas därför och han befrias från skyldigheten att betala skadestånd.