En 78-årig man är ensam ägare av det numera likviderade bolaget Trade West AB. Faval Försäkring i Luleå AB är ett bolag verksamt inom försäkringsförmedling. Under år 2014 bestämde sig mannen för att låta Trade West AB bli ett vilande aktiebolag i 5 år i syfte att avkvalificera sitt aktieinnehav inför att han skulle gå i pension.

78-åringen var i det sammanhanget i kontakt med en försäkringsförmedlare vid Faval angående finansiell placering av 1 000 000 kronor av bolagets medel under den tid bolaget skulle vara vilande. Parterna är oense beträffande huruvida Faval därvid har lämnat rådgivning eller endast marknadsfört att Garantum Fondkommission AB var en eventuell lämplig förvaltare. Trade West AB placerade beloppet i en kapitalförsäkring av Movestic Livförsäkring AB med Garantum som depåinstitut.

Kunden gör gällande att Faval lämnade vårdslös rådgivning vid det aktuella tillfället, vilket orsakat Trade West AB skada, och att han sedermera har förvärvat Trade Wests AB:s fordran i samband med bolagets likvidation.

Frågan var först om Faval ska anses ha lämnat rådgivning i enlighet med lagen (2005:405) om försäkringsförmedling (LFF) som ska tillämpas på den aktuella situationen. Faval har gjort gällande att rådgivaren endast har lagt fram marknadsföring och informerat om att Garantum erbjuder diskretionär förvaltning.

Luleå tingsrätt, vars bedömning delas av hovrätten, ansåg dock att Favals verksamhet i samband med köpet av kapitalförsäkringen omfattas av begreppet försäkringsförmedling enligt bestämmelserna i LFF. Den information som rådgivaren lämnat till Trade West AB vid köpet utgör därmed sådan rådgivning som regleras av bestämmelserna i LFF.

När det gäller frågan om Faval förfarit oaktsamt skriver tingsrätten att det av utredningen har framkommit att portföljen Flex innebar en högre risk än flera av de alternativa modellportföljer som Garantum tillhandahöll. Genom att förmedla en kapitalförsäkring med modellportfölj Flex utan att informera om riskerna i förhållande till övriga modellportföljer, trots att 78-åringen efterfrågat en placering med låg risk, får Faval anses ha åsidosatt sin skyldighet att enligt god försäkringsförmedlingssed anpassa sin rådgivning efter kundens önskemål och behov samt rekommendera lösningar som är lämpliga för kunden.

Faval har därmed förfarit oaktsamt. Av 5 kap. 7 § LFF följer att Faval följaktligen är ersättningsskyldig för en ren förmögenhetsskada som Trade West AB drabbats av till följd av den vårdslösa rådgivningen.

En skada av aktuellt slag är en påräknelig följd av att en försäkringsförmedlare åsidosätter god försäkringsförmedlingssed genom att rekommendera en lösning som inte är lämplig för kunden utifrån dennes behov och önskemål. Till följd av den bristfälliga rådgivningen har Trade West AB köpt en kapitalförsäkring med högre risk än vad bolaget egentligen varit berett att godta, vilket i sin tur har ökat risken för att bolagets investering skulle sjunka i värde på det sätt som kom att ske. Det föreligger därmed adekvat kausalitet mellan Favals åsidosättande av sina skyldigheter enligt LFF och Trade West AB:s skada. Faval är följaktligen skyldigt att ersätta skadan.

Tingsrätten konstaterade att skadestånd enligt 5 kap. 7 § LFF, när den skadelidande är en kund, utgår på grund av ett felaktigt utfört uppdrag. Skadeståndet utgår därmed på kontraktsrättslig grund, vilket innebär att det som utgångspunkt ska ersättas motsvarande det positiva kontraktsintresset.

Av lagtextens ordalydelse och förarbetsuttalandena framgår inte att någon avvikelse från denna utgångspunkt är avsedd, till skillnad från vad som tidigare gällt skadestånd enligt 6 § LFR

(se Ds 2017:13 s. 33, jfr prop. 2020/21:50 s. 10 och 21 f.). 78-åringen ska

därmed genom skadeståndet i princip försättas i samma ekonomiska situation som om rådgivningen hade utförts i enlighet med kraven i 5 kap. 4 § LFF och kan kräva ersättning även för utebliven vinst.

Av åberopat kontoutdrag framgår att de investerade medlen i den omtvistade kapitalförsäkringen har minskat i värde med ett nettobelopp om 108 256 kronor, efter avdrag för skatter, förvaltningsavgifter och rådgivningsavgifter.

Av åberopad e-postkonversation mellan 78-åringen och Nordea framgår att medlen som placerats i Nordeas diskretionära förvaltning under motsvarande period har ökat i värde med 42,54 procent. Med utgångspunkt från det skulle han ersättas med 425 400 kronor i förlorad värdeutveckling. 78-åringens skada uppgår därmed till totalt 533 656 kronor viket han tilldömdes.

Hovrätten för Nedre Norrland delar fullt ut tingsrättens bedömning om vad som är utrett i målet och ansluter sig alltså till tingsrättens bedömning att 78-åringen har styrkt att Faval gett sådan rådgivning som 78-åringen påstått och som omfattas av LFF. I tillägg till vad tingsrätten anfört så anser hovrätten att förekomsten av en behovsanalys inte rimligen kan ha haft något annat syfte än att utgöra underlag för rådgivning inför avtalens ingående.

Av de skäl som tingsrätten anfört finner hovrätten även att Faval förfarit oaktsamt genom att lämna bristfällig information om riskerna och rekommendera en lösning som inte har varit lämplig för 78-åringen. Vidare instämmer hovrätten fullt ut i tingsrättens bedömning i fråga om Faval genom sitt agerande orsakat 78-åringens skada och skadans storlek.

Sammanfattningsvis finner hovrätten, i likhet med hovrätten, att käromålet ska bifallas. Tingsrättens dom ska följaktligen fastställas.