En idag 52-årig man yrkade i Patent- och marknadsdomstolen att Betssons ägarbolag skulle betala en miljon kronor i skadestånd och knappt 15 miljoner euro i återbetalning till honom. Den senare summan motsvarade det belopp som mannen omsatt på spel hos bolaget och han menade att bolaget av oaktsamhet vållat honom fysisk och psykisk skada. Bland annat gick hans bolag i konkurs på grund av spelandet.
Det mesta av pengarna hade 52-åringen omsatt genom att spela på digitala så kallade slot machines eller enarmade banditer. Enligt domstolen ingår spelaren ett avtal med den som tillhandahåller speltjänsten varje gång denne betalar för att spela. Skadeståndsyrkandet är alltså direkt kopplat till de avtal som parterna har ingått genom spelen.
Mannen hade bland annat gjort gällande att bolaget gjort en obehörig vinst på hans bekostnad eftersom det inte funnits någon rättslig grund för den då avtalen strider mot 33 och 36 §§ avtalslagen.
Domstolen höll inte med om detta eftersom det inte var visat att bolaget vetat om att mannen var spelberoende innan han i oktober 2014 bad bolaget att stänga ner hans spelkonto, vilket också skedde några dagar senare. Att bolaget i viss mån kunnat följa hans spelbeteenden var inte heller tillräckligt för att avtalen ska anses ogiltiga eller jämkas.
Marknadsföringen kunde enligt domstolen inte heller anses som aggressiv enligt 7 § marknadsföringslagen. Bestämmelsen kan komma i fråga när en näringsidkare utnyttjar ett speciellt missöde eller omständigheter som näringsidkaren känner till och som försämrar konsumentens omdöme.
Mannens yrkande ogillades därför i sin helhet och var dessutom tvungen att ersätta bolagets rättegångskostnader på drygt två miljoner kronor.
I Patent- och marknadsöverdomstolen, PMÖD, hade mannen yrkat att bolaget i första hand ska betala drygt 700 000 euro och i andra hand cirka 530 000 euro eller annat belopp som rätten finner skäligt.
Såsom talan är upplagd valde PMÖD att inledningsvis pröva om det föreligger ogiltighet enligt 33 § avtalslagen. Till stöd för detta hade mannen anfört att bolaget fått vetskap om att han hade spelproblem under perioden han var kund samt att bolaget, trots denna vetskap, riktat aggressiv och olaglig marknadsföring mot honom.
Enligt PMÖD framstod den åberopade statistiken över spelandet och en psykologs bedömningar som väl underbyggda. Genom deras uppgifter ansågs det stå klart att mannen hade allvarliga spelproblem i vart fall sedan december 2011.
Nästa fråga var om, och i så fall när, bolaget fick kännedom om mannens spelproblem. Mannen blev VIP-kund i januari 2012, och hans spelmönster måste vid den tidpunkten ha noterats av bolaget. Därefter eskalerade spelandet då han under en period om två år och nio månader satte in motsvarande cirka 8,6 miljoner kronor på sitt spelkonto.
Sammantaget ansåg PMÖD att bolaget i vart fall i januari 2012 hade vetskap om mannens spelproblem. Trots denna vetskap har bolaget trappat upp sin marknadsföring gentemot honom, bland annat genom att anställda på bolaget aktivt sökte upp honom. Dessutom var den aktuella spelformen vid tidpunkten inte tillåten i Sverige, vilket bör beaktas i bedömningen. Det skulle därför strida mot god tro och heder att göra rättshandlingarna gällande mot mannen. Rättshandlingarna är alltså ogiltiga.
Det innebär att prestationerna skulle återgå. Bolaget förpliktigades att betala 530 000 euro plus ränta till mannen. Bolaget skulle även betala 10 000 kronor för det psykiska lidande som det utsatt mannen för.
Mannen tillerkändes hälften av sina rättegångskostnader i processen, vilket motsvarar cirka 900 000 kronor.
Domen överklagades till Högsta domstolen av Betsson. HD konstaterar först att om ett företag använder sådan teknik som Betsson gjort för att samla in och bearbeta uppgifter om enskilda kunders beteenden och preferenser och lägger uppgifterna till grund för automatiserade beslut att anta anbud eller lämna erbjudande eller använder dem som stöd för sådana beslut, är detta en omständighet som innebär att företaget - vid tillämpningen av 33 § avtalslagen - som utgångspunkt måste anses ha vetskap om den information som tekniken ger tillgång till och företaget använder.
Under den tid som är aktuell i målet gällde 1994 års lotterilag. Lagen omfattade det som nu benämns datorsimulerat automatspel. I lotterilagen fanns inte några uttryckliga regler om att sociala och hälsomässiga hänsyn skulle iakttas i spelverksamheten. Systemet var i stället sådant att föreskrifter om spelansvar togs in i de beslut och anvisningar som utfärdades tillsammans med tillstånden. I lagen fanns ursprungligen inte heller några särskilda krav avseende marknadsföringen. Bestämmelser om marknadsföring fanns som villkor i de tillstånd som beviljats.
Ett uttryckligt krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel infördes 2016 i lotterilagen.
Spellagen (2018:1138), som 2019 ersatte lotterilagen, innebar en genomgripande omreglering av förutsättningarna för den svenska spelmarknaden. Det tidigare förbudet för andra än staten, hästsporten och folkrörelserna att få bedriva spelverksamhet är ersatt med ett licenssystem. Avsikten är att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska ha en licens, och att aktörer utan licens ska stängas ute.
Enligt spellagen har en licenshavare en långtgående skyldighet att skydda spelarna mot överdrivet spelande och det ställs krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel. Som en del av detta spelansvar begränsas licenshavares möjligheter att erbjuda eller lämna bonus.
Av utredningen framgår att BLM Group har samlat in omfattande och detaljerad information om mannens spelande. Uppgifterna har funnits tillgängliga och sökbara för BLM Group.
Utredningen ger tillräckligt stöd för att BLM Group haft tillgång till och använt de insamlade uppgifterna om 52-åringen på ett sådant sätt att bolaget vid tillämpningen av 33 § avtalslagen måste anses ha haft vetskap om hans spelbeteende.
I december 2014 fick han fastställt diagnosen spelberoende (numera hasardspelsyndrom). Mot bakgrund av redovisade speldata och vad 52-åringen berättat finns det inget tvivel om att han långt tidigare uppfyllde kriterierna för spelberoende.
Som Patent- och marknadsöverdomstolen funnit visade 52-åringens speldata tydliga tecken på att han tappat kontrollen över sitt spelande, i vart fall från det att han blev VIP-kund. BLM Group måste därför från denna tid anses ha haft vetskap om att 52-åringen haft allvarliga spelproblem. Det finns, utifrån hur talan är utformad, inte skäl för Högsta domstolen att ta ställning till om BLM Group redan tidigare haft sådan vetskap.
BML Group har under den aktuella tiden fortlöpande riktat uppsökande marknadsföring mot mannen i form av e-postmeddelanden och sms. Den form av spel som BLM Group erbjudit och 52-åringen spelat är, som framgår av utredningen, en av de mest riskfyllda spelformerna i beroendehänseende, vilket BML Group måste ha känt till. Det kan konstateras att det, under den tid som är aktuell, inte kan anses ha varit allmänt accepterat och tillbörligt att i Sverige erbjuda spel av detta slag, låt vara att det kan ha saknats särskilda sanktioner mot den som från utlandet erbjöd spelet. Inte heller var bonusar en godtagen form av marknadsföring för spel om pengar.
Numera är det möjligt att få licens för kommersiellt datorsimulerat automatspel men spelen är kringgärdade av regler om spelansvar, och möjligheten att erbjuda bonus är starkt begränsad.
Slutsatsen är att omständigheterna var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa de spel som 52-åringen genomförde sedan han blev VIP-kund och att BLM Group måste antas ha haft sådan vetskap. De aktuella rättshandlingarna från mannens sida kan därför enligt 33 § avtalslagen inte göras gällande.
Prestationerna ska därmed gå åter på det sätt som Patent- och marknadsöverdomstolen funnit. BLM Group har inte visat att bolaget haft några kostnader som ska beaktas i sammanhanget.
Det finns inte tillräckligt stöd för att BLM Group ska åläggas att betala skadestånd till 52-åringen för psykiskt lidande.