Rektorn vid en skola i Lunds kommun beslutade i juni 2021 att avslå en ansökan om modersmålsundervisning i grundskolan i ukrainska och ryska. Beslutet motiverades med att det inte finns utrymme att bevilja modersmålsundervisning i mer än ett språk.

Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten i Malmö. Gällande beslutets överklagbarhet anförde sökanden att det saknas regler om överklagande av beslut om modersmålsundervisning i skollagen. Beslutet, menade hon, är dock överklagbart med stöd av artikel 6.1 i Europakonventionen.

Av Europadomstolens praxis framgår att det för överklagbarhet, såvitt här är relevant, måste vara fråga om en civil rättighet som på åtminstone rimliga grunder kan hävdas ha sin grund i nationell rätt.

Sökanden hänvisade i sammanhanget till 10 kap. 7 § första stycket skollagen. Där anges att en grundskoleelev med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning om vissa förutsättningar är uppfyllda. Av paragrafens tredje stycket framgår att regeringen får meddela föreskrifter om modersmålsundervisning.

Regeringen har meddelat sådana föreskrifter i 5 kap. 9 § skolförordningen. Där föreskrivs att modersmålsundervisning inte får omfatta mer än ett språk för en elev.

Förvaltningsrätten konstaterade att det följer av skollagen och skolförordningen att det inte finns någon rätt i Sverige att erhålla modersmålsundervisning i två språk. Det överklagade beslutet avsåg därmed inte en tvist som gäller en rättighet enligt nationell rätt. Någon klagorätt grundad på Europadomstolen fanns alltså inte och överklagandet avvisades.

Enligt Kammarrätten i Göteborg bör det vid en språklig tolkning av 10 kap. 7 § första stycket skollagen gå att hävda att bestämmelsen ger en rätt till modersmålsundervisning i förhållande till mer än ett språk. Samtidigt framgår det av 5 kap. 9 § skolförordningen att modersmålsundervisning inte får omfatta mer än ett språk.

I kammarrätten har sökanden gjort gällande att bestämmelsen i skolförordningen ska åsidosättas eftersom den går längre än vad skollagen medger. Kammarrätten anser att hennes argumentation för detta inte utan vidare kan avfärdas.

Sammantaget konstaterar domstolen att det finns ”tveksamheter kring” om begränsningsbestämmelsen i skolförordningen ska tillämpas i målet. Sökanden har även framfört argumentation utifrån sina rättigheter enligt barnkonventionen. Hon bedöms därför ha framfört åtminstone rimliga grunder för att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i svensk rätt. Dessutom är det klarlagt att rättigheten är civil till sin natur.

Sökanden har därför rätt till domstolsprövning med stöd av Europakonventionen. Målet visas åter till förvaltningsrätten för prövning i sak av överklagandet.