Den 24 januari 2022 stämde Bergendahls El Projekt AB NCC Construction Sverige AB i mål T 1090-22. Den 29 mars 2022 inkom NCC med en stämningsansökan mot Västra Götalandsregionen, Fastighet, Stöd och Service (”FFSS”) (tidigare Västra Götalandsregionen, Västfastigheter) i mål T 5115-22. Genom beslut den 25 oktober 2022 kumulerade tingsrätten de två målen.
Båda målen rör en entreprenad där FFSS gett NCC i uppdrag att som generalentreprenör uppföra en tillbyggnad av Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Det är fråga om en utförandeentreprenad i samverkan och ersättningsformen är löpande räkning enligt självkostnadsprincipen i AB 04 kap. 6 §§ 9 och 10. NCC har i sin tur anlitat Bergendahls som samverkande underentreprenör (”SUE”) avseende elinstallationer. Även för detta avtal gäller ersättning enligt löpande räkning enligt självkostnadsprincipen i AB 04 kap. 6 §§ 9 och 10. NCC har därutöver anlitat andra SUE.
FFSS anförde att vissa SUE, nämligen Bergendahls, Installationsbolaget Gbg AB och EU-Ventilation AB, har debiterat överpriser för materialinköp. FFSS har med anledning därav hållit inne och bestridit betalning i förhållande till NCC och NCC har i sin tur hållit inne betalning i förhållande till Bergendahls. Det av FFSS innehållna beloppet uppgår till 34 818 585 kronor exklusive mervärdesskatt. Av beloppet hänför sig 24 164 701 kronor till Bergendahl, 7 653 884 kronor till Installationsbolaget Gbg AB och 3 000 000 till EU-Ventilation AB.
NCC och FFSS har den 9 oktober 2024 meddelat tingsrätten att parterna träffat en förlikning beträffande den del av NCC:s talan som avser av FFSS innehållna medel hänförliga till arbeten som utförts av Installationsbolaget och EU-Ventilation AB. NCC har därför återkallat sin talan mot FFSS i den delen och tingsrätten har skrivit av den delen av talan.
Det av NCC innehållna beloppet gentemot Bergendahls uppgår till 22 624 550 kronor.
Parterna är överens om att materialet i entreprenaden i och för sig har köpts in. Det finns inte heller någon invändning mot att materialet köpts in, såsom mängden material, kvaliteten eller vilka specifika produkter som valts. Däremot råder det tvist om priset för materialet. Något förenklat menar FFSS att Bergendahls verkliga nettokostnad för materialet varit lägre, eller i vart fall hade kunnat vara lägre, än vad som redovisats och betalats av NCC respektive FFSS.
FFSS åberopade fyra alternativa yrkanden gällande insyn och krävde tillgång till dokument i varierande grad genom handledning eller hjälp av Bergendahls.
Göteborgs tingsrätt kunde konstatera att det i målet framkommit att många i branschen anser att det finns ett problem med dolda rabatter. Konkurrensverket har i sin rapport 2021:4 skrivit om det och det finns ett flertal artiklar som tagit upp ämnet. Regeringen har i regeringsbeslut den 17 oktober 2024 givit Konkurrensverket, Boverket och Statistiska centralbyrån i uppdrag att utreda hur pristransparensen inom byggmaterialsektorn påverkar prisbildningen och förutsättningarna för effektiv
Inledningsvis konstaterade tingsrätten att ordalydelsen i avtalet om öppenhet, samverkan och transparens måste tolkas som att inget skulle döljas i entreprenaden, eller som ett vittne uttryckt det, att ingen skulle hålla inne någon information som hade någon betydelse i projektet.
Att utsträcka den rättighet som anges i AFC.61 till att omfatta hela Bergendahls ekonomisystem skulle vara mycket betungande för Bergendahls och även kunna skada Bergendahls affärsverksamhet.
Utifrån FFSS syfte med regleringen, de ansedda problemen som finns i branschen, att det framkommit att det kan finnas frågetecken hur till exempel krediteringar och kostnader är bokförda hos Bergendahls och vad som framkommit avseende vad som krävs för att kunna göra en korrekt granskning av kostnaderna anser tingsrätten att det är rimligt att vid en samlad tolkning och rimlighetsbedömning att tolka den skrivna regleringen som så att FFSS får ett vidare tillträde till ekonomisystemet än endast det som hänför sig till projektet/entreprenaden, dock inte ett fullt tillträde.
Domslutet innebar bland annat att Bergendahls El Projekt AB inom tre veckor från att tingsrättens dom vunnit laga kraft skulle ge Västra Götalandsregionen, Fastigheter, Stöd och Service insyn och, genom handledning eller hjälp från Bergendahls El Projekt AB, fullt tillträde till Bergendahls El Projekt AB:s ekonomisystem Entré såvitt avser all fakturering och alla Bergendahls El Projekt AB:s materialkostnader i Entreprenaden (uppförandet av en tillbyggnad av Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg), samt alla krediteringar och betalningar från grossister, däribland Solar Sverige AB, som Bergendahls El Projekt AB erhållit under tidsperioden11 december 2015 till 31 maj 2022 (oavsett vilket projekt krediteringen/betalningen påstås tillhöra) genom att ge FFSS egen tillgång till ekonomisystemet på plats hos Bergendahls El Projekt AB.
Hovrätten för Västra Sverige anser, i likhet med tingsrätten, att avtalsbestämmelsen i AFC.61, under sådana förhållanden, inte kan ses som helt fristående från AB 04 och övriga kontraktshandlingar. När avtalsbestämmelsen ska tolkas bör det i stället göras utifrån en helhetsbedömning av de avtalshandlingar som gällt för entreprenaden och utgå från de principer som i allmänhet gäller för avtalstolkning.
Enligt hovrätten ligger det närs till hands att se skrivningen i AFC.61 som ett tillägg till eller en komplettering av AB 04 kap. 6 § 10 snarare än en ändring av den bestämmelsen. Oavsett det kan det dock konstateras att bestämmelsen i AFC.61 är tydlig och att den återfinns i sammanställningen över ändringar i AB 04 som anges i AFC.111. Bestämmelsen i AFC.61 uppfyller därmed formkravet för ändring av fasta bestämmelser i AB 04.
Bergendahls invändning om att AFC.61 inte kan göras gällande mot bolaget eftersom formkraven i AB 04 inte skulle ha följts ska lämnas utan bifall.
Som framgår av tingsrättens dom är parterna oense om vad den rätt till insyn som regleras i AFC.61 i SUE-avtalet innebär. Denna fråga måste därför avgöras genom en tolkning av den aktuella bestämmelsen.
Som tingsrätten konstaterat går det inte av den utredning som har lagts fram att slå fast någon gemensam partsvilja gällande omfattningen av den aktuella avtalsbestämmelsen. Tolkningen av avtalsbestämmelsen måste därför ske på objektiv grund, varvid bestämmelsens ordalydelse utgör utgångspunkten.
Bestämmelsen i AFC.61 stadgar i första ledet att kostnaderna ska hanteras med full öppenhet och insyn. Enligt hovrätten kan skrivningen, mot bakgrund av vad som anges i bestämmelsen i övrigt, inte tolkas på annat sätt än att det är de verifierade självkostnaderna som avses. Det framstår vidare som självklart att det är kostnaderna i Entreprenaden som avses.
Vad som menas med att kostnaderna ska hanteras med full öppenhet och insyn och hur det ska gå till i praktiken anges inte närmare. Ett exempel på insynen preciseras genom skrivningen om fullt tillträde till SUE:s ekonomisystem. Vad som avses med ekonomisystem anges emellertid inte. Om fullt tillträde avser hela ekonomisystemet eller delar av det framgår inte heller med tydlighet. Som tingsrätten konstaterat ger bestämmelsens ordalydelse därmed utrymme för olika tolkningar gällande innebörden och omfattningen av insynsrätten. När det gäller FFSS rätt till tillträde till Bergendahls ekonomisystem går det således inte av ordalydelsen att fastställa om den rätten avser tillträde till hela ekonomisystemet eller endast till de delar av ekonomisystemet som hänför sig till den aktuella Entreprenaden. I likhet med tingsrätten anser hovrätten emellertid att formuleringen i bestämmelsen ger stöd för att FFSS har tillerkänts en långtgående rätt till insyn och granskning.
När det gäller FFSS begäran om att få del av handlingar och dokumentation finns det inget i avtalet som uttryckligen reglerar en sådan rättighet. Även om avtalsbestämmelsen i AFC.61 förefaller ge FFSS en relativt långtgående rätt till insyn är det inte möjligt att med stöd av endast ordalydelsen dra slutsatsen att FFSS enligt avtalet har rätt att få tillgång till den begärda dokumentationen. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att avtalets systematik inte ger någon närmare vägledning avseende hur avtalsvillkoret i AFC.61 ska tolkas. När det gäller övriga avtalsvillkor konstaterar hovrätten att det finns skrivningar om öppenhet och transparens på andra ställen i avtalet samt i processbeskrivningen, vilken också är en del av avtalsinnehållet.
I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det inte finns någon dispositiv rätt som i det här fallet kan ge vägledning för hur avtalsbestämmelsen ska tolkas. Det som återstår är att tolka avtalsvillkoret utifrån en övergripande rimlighetsbedömning. Det innebär i princip att domstolen får göra en övergripande bedömning där hänsyn tas till alla omständigheter i målet i syfte att avgöra om tolkningsresultatet framstår som acceptabelt och rimligt. Tingsrätten har redogjort för relevant praxis och vad som sägs där angående en sådan tolkning (se NJA 2015 s. 741 p. 10, NJA 2015 s. 862 p. 18 och NJA 2018 s. 653 p. 25). Detta kommer även hovrätten att beakta vid den fortsatta bedömningen.
Hovrätten anser att bestämmelsen i AFC.61 inte kan tolkas på annat sätt än att FFSS ges en långt mer omfattande rätt till insyn än den rätt att granska originalverifikationer som en beställare har enligt AB 04 kap. 6 § 10 p. 4. Vid bedömningen av avtalsvillkoret bör inledningsvis beaktas att Entreprenaden har utförts under öppen samverkan och med ersättningsformen löpande räkning enligt självkostnadsprincipen. Detta torde förutsätta ett stort mått av öppenhet och transparens mellan parterna, något som också anges på flera ställen i kontraktshandlingarna.
Hovrätten tar därefter ställning till hur långt FFSS rätt till insyn i ekonomisystemet enligt bestämmelsen sträcker sig. I likhet med tingsrätten anser hovrätten att bestämmelsen vid en övergripande rimlighetsbedömning inte kan tolkas på annat sätt än att FFSS ges en rätt till fullt tillträde till ekonomisystemet såvitt avser all fakturering och alla Bergendahls materialkostnader i entreprenaden. Fullt tillträde innebär vidare enligt hovrätten att FFSS har rätt att, genom handledning eller hjälp från Bergendahls, gå in i ekonomisystemet på plats hos Bergendahls. Att tolka bestämmelsen som en rätt till fjärråtkomst till systemet är enligt hovrätten för långtgående och framstår inte som rimligt.
Sammantaget kommer hovrätten också till slutsatsen att det inte finns några omständigheter som medför att den avtalade rättigheten i AFC.61 inte kan göras gällande. Bergendahls ska alltså förpliktas att ge FFSS insyn och tillträde till sitt ekonomisystem och utge dokumentation på det sätt som framgår av punkterna 1 a) – 1 c) i hovrättens domslut.
Hovrätten anser i likhet med tingsrätten att tiden för fullgörande av domen, med hänsyn till vad Bergendahls åläggs att prestera, rimligen bör bestämmas till tre veckor. Hovrätten ansluter sig vidare till tingsrättens bedömning att det finns skäl att förena beslutet med ett förordnande om löpande vite på det sätt som tingsrätten bestämt, det vill säga 100 000 kronor per påbörjad vecka varmed Bergendahls El Projekt AB försitter den beslutade tiden.
Det är av stor vikt för den fortsatta handläggningen av de mål som pågår vid tingsrätten att FFSS utan dröjsmål får tillgång till det material samt tillträde till ekonomisystemet i den omfattning som nu beslutats i andra instans. Den eventuella olägenhet som en omedelbar verkställighet skulle innebära för Bergendahls kan inte heller anses vara särskilt betungande. Vid en avvägning anser hovrätten därför att det finns skäl att förordna att domen får verkställas utan hinder av att den inte vunnit laga kraft.