Attunda tingsrätten skulle i början av 2022 hålla förhandling i ett misshandelsmål. Redan när förhandlingen skulle inledas stötte dock domstolen på problem. Det visade sig att målsäganden hade tagit med sig sin 19 månader gamla dotter till förhandlingen.

Ordföranden frågade i samband med detta kvinnan hur hon planerat att delta i huvudförhandlingen och om hon hade en barnvakt som kunde ta hand om dottern.

Kvinnan förklarade att hon sedan en tid tillbaka utan framgång försökt ordna en barnvakt. Flickans mormor brukar ibland passa henne, men hade inte haft möjlighet den aktuella dagen – och kvinnans övriga kontaktnät var begränsat.

Enligt åklagaren och målsägandebiträdet var det med hänsyn till målets beskaffenhet och barnets unga ålder inte lämpligt att genomföra huvudförhandlingen. Den offentlige försvararen ansåg dock inte att barnets närvaro utgjorde hinder.

Tingsrätten nådde efter en kortare överläggning slutsatsen att det på grund av flickans närvaro inte gick att genomföra förhandlingen på ett lämpligt sätt. Förhandlingen ställdes därför in och det beslutades att ny huvudförhandling skulle hållas vid ett senare tillfälle.

Domstolen konstaterade därutöver att kvinnan hade kallats till förhandling flera månader i förväg och därför hade haft gott om tid att planera för sin inställelse. Att bege sig till domstolen med ett litet barn i sällskap var enligt tingsrätten att jämställa med att inte inställa sig alls – och laga förfall saknades. Tingsrätten dömde därför ut ett vite på 4 000 kronor mot kvinnan – ett beslut som hon överklagade.

Kvinnan hade inställt sig till huvudförhandlingen i enlighet med kallelsen och upplyste tingsrätten om att hon inte kunde få hjälp med barnpassning. Domstolen hade i sin tur varken i kallelsen eller på annat sätt informerat om att inställelse med barn skulle jämställas med utevaro. Vitesbeslutet hade i och med detta saknat laga grund, ansåg kvinnan.

Svea hovrätt gick dock på samma linje som tingsrätten och avslog överklagandet. Barnet hade utgjort ett hinder som i praktiken hade omöjliggjort hållande av det avsedda förhöret, bedömde domstolen. Att inställa sig personligen men med ett sådant hinder kunde enligt hovrätten inte ses som att ha infunnit sig enligt domstolens kallelse. Kvinnan kunde heller inte anses ha haft laga förfall för att inte infinna sig, menade hovrätten.

Kvinnan drev frågan vidare och får nu klartecken för en prövning i högsta instans. Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i målet och kommer att pröva vitesfrågan med utgångspunkt i hovrättens bedömning att förhöret inte har kunnat genomföras.