Arbetsdomstolen har nyligen tagit ställning till frågan om en anlitad skådespelare var att betrakta som arbetstagare eller uppdragstagare. Med anledning av domen är det viktigt – och intressant – att konstatera att arbetstagarbegreppet är tvingande till arbetstagarens förmån och att fråga sig vad detta innebär i praktiken. Tommy Iseskog ger, mot bakgrund av domen och äldre relevant praxis, sin analys av kriterier som personligt arbetsåtagande, arbetsledning och ”kringarrangemang”.