I anmälan till Justitieombudsmannen, JO, från en intagen på Skogome anstalt framfördes klagomål mot Kriminalvården för att han genom en post-it-lapp fått avslag på ansökan om särskild permission för att besöka en optiker. Post-it-lappen informerade endast den intagna att hans särskilda permission inte kunde beviljas förrän hans ordinarie permission, vilken skulle ske mer än två år efter ansökan, och att han skulle ta tillbaka ansökan. 

Kriminalvården yttrade sig och medgav att den intagnes ärende inte hanterats enligt rutin på grund av personals semesterledighet. Personalen ansåg inte att den intagne hade “särskilt ömmande skäl” och att informationen given genom post-it-lappen innebar bristande kommunikation. Den intagnes ansökan borde ha prövats mot de rättsliga förutsättningarna och utmynnat i ett skriftligt och överklagbart beslut.  

Angående huruvida den intagne borde fått särskild permission ansåg Kriminalvården att det här enskilda fallet inte omfattades av förutsättningarna i 10 kap. 1 och 2 §§ Fängelselagen,FäL angående särskild permission. Den intagne hänvisades istället till anstaltens sjukvård, i fall att han inte kunde undersökas eller behandlas på lämpligt sätt i anstalten kunde han beviljas permission enligt 9 kap. 1 § FäL. 

Efter Kriminalvårdens yttrande kommenterade den intagne att han fortfarande inte fått träffa en optiker, trots mer försämrad syn och ständig huvudvärk. 

JO konstaterar att Kriminalvården är tvungen att behandla ett ärende som inleds av en enskild och utfärda ett uttryckligt beslut. Vidare anförs att varje permissionsansökan ska bedömas mot bakgrund av de förhållanden som är aktuella vid ansökningstillfället (HFD 2017 ref. 37). Kriminalvården menar att det är oklart huruvida den intagnes permissionsansökan bedömts i sak, vilket inte är godtagbart. 

JO menar att den information som anstaltspersonalen givit den intagne enligt remissvaret och enligt innehållet i post-it-lappen är olika, varför det är oklart vilken information den intagne faktiskt fått. Det konstateras dock att den intagne inte fått något skriftligt beslut eller underrättats om hur han kunde överklaga beslutet. JO riktar kritik mot anstalten angående detta. 

Beträffande den principiella frågan kring den intagnes rätt till hälso- och sjukvård, i detta fall att genomgå en synundersökning, tryckte JO på att Kriminalvården enligt 9 kap. 1 § FäL har ett ansvar att ombesörja eller åtminstone underlätta tillgången till sådan vård som den intagne behöver. Bedömningen om vård kan ges inom eller utanför anstaltens hälsovård ska avgöras från fall till fall av någon med tillräckligt medicinsk kompetens. JO understryker även vikten att den intagnes uppgifter om hans besvär ska tas på allvar och att anstalten ska se till att intagna med behov av det faktiskt får en synundersökning, fastän denne inte beviljats permission.