En kvinna fick år 1995 cirka 61 procent av en fastighet som förskott på arv. På fastigheten fanns ett hyreshus med tolv lägenheter. Två år tidigare hade en bostadsrättsförening bildats i syfte att ombilda hyresrätterna till bostadsrätter. Som ett led i ombildningen förvärvade föreningen år 1998 tomträtten till fastigheten.
Föreningen slöt ett särskilt avtal med kvinnan vid förvärvet. Som betalning för sin del i tomträtten fick hon en option med fem tillhörande reverser om olika belopp hänförliga till fem uthyrda lägenheter i föreningen. Avtalet innebar att kvinnan hade rätt att överta lägenheterna för det fall att någon av dessa blev ledig i stället för att få det belopp som angavs på reversen. Hon erhöll även ränta som beräknades med utgångspunkt i respektive lägenhets hyresintäkter.
Hyresrättsinnehavarna för två av lägenheterna bodde kvar fram till år 2011. Därefter sålde föreningen lägenheterna som bostadsrätter för sammanlagt 5,2 miljoner kronor till tredje part.
Kvinnan väckte talan om skadestånd mot bostadsrättsföreningen och Svea hovrätt beslutade i februari 2014 att föreningen var skyldig att betala 5,2 miljoner kronor jämte ränta till kvinnan. Samma år betalade bostadsrättsföreningen ut sammanlagt 7,5 miljoner kronor till kvinnan.
Skatteverket beslutade vid omprövning i december 2020 att, genom efterbeskattning, ta upp skadeståndet och dröjsmålsräntan i inkomstslaget kapital beskattningsåret 2014. Därefter beslutade verket att påföra kvinnan skattetillägg.
Kvinnan överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm och yrkade att besluten skulle upphävas. Ersättningen från bostadsrättsföreningen utgörs av skadestånd och dröjsmålsränta och är därmed skattefri, hävdade hon.
För det fall domstolen kommer fram till att ersättningen ska beskattas måste det beaktas att hon haft kostnader för att förvärva optionen. Anskaffningskostnaderna för lägenheterna har sammanlagt uppgått till cirka tre miljoner kronor. Vidare bör en sådan beskattning ske som om det varit fråga om en försäljning av privatbostadsrätter och inte näringsbostadsrätter, eftersom avsikten var att hennes barn skulle bo i varsin lägenhet.
Förvaltningsrätten tog inledningsvis ställning till om skadeståndet och dröjsmålsräntan utgjorde skattepliktiga inkomster. Av förarbetena framgår att en option som utgångspunkt beskattas som den underliggande tillgången. Det innebär att kvinnan ska beskattas på samma sätt som om hon hade avyttrat de två bostadsrätterna.
Bostadsrätterna har inte använts av kvinnan eller någon närstående till henne. I stället har de varit uthyrda till tredje part och on har fått löpande avkastning likt en hyresvärd. Hennes påstående om att hon haft för avsikt att låta sina barn bo där påverkar inte bedömningen. Bostadsrätterna ska därför klassificeras som näringsbostadsrätter, vilket innebär att de utgjort kapitaltillgångar i näringsverksamhet. Det leder i sin tur till att ersättning för bostadsrätterna som utgångspunkt ska tas upp som intäkt i inkomstslaget kapital.
Det framgår av 8 kap. 22 § inkomstskattelagen att försäkringsersättningar och andra ersättningar för skada eller liknande på tillgångar är skattefria. I det aktuella fallet är det fråga om skadestånd på grund av ren förmögenhetsskada. I praxis har sådana skadestånd i vissa fall ansetts vara skattefria, om de inte kan koppas till en näringsverksamhet.
Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2015 not. 30 ansett att ersättning till följd av ett förlikningsavtal mellan två bolag, där det ena drabbats av inkomstbortfall på grund av avtalsbrott, inte utgjorde ersättning för skada eller liknande på tillgång. Ersättningen var alltså inte skattefri.
Med beaktande av detta ansåg förvaltningsrätten att skadeståndet skulle tas upp till beskattning. Även ränteinkomsten skulle beskattas. Vidare bedömdes hon inte ha bevisat att hon haft omkostnader hänförliga till optionen som skulle dras av. Skadeståndet skulle därför tas upp till beskattning i sin helhet. Även i övrigt fastställdes Skatteverkets beslut.
Kammarrätten i Stockholm delar förvaltningsrättens bedömning att skadeståndet och dröjsmålsräntan ska tas upp som inkomst av kapital beskattningsår 2014.
När det gäller frågan om avdrag för omkostnader följer det av praxis att vid byte av tillgångar ska de mottagna tillgångarna anses anskaffade mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet av de avyttrade tillgångarna.
Av hovrättsavgörandet framgår visserligen att köpeskillingen uppgick till 988 000 kronor. I samband med att kvinnan överlät tomträttsandelen upplät bostadsrättsföreningen dock även två lägenheter med bostadsrätt till henne samt utfärdade tre andra reverser. Därmed är det oklart hur mycket av köpeskillingen för tomträttsandelen som utgörs just av den delen av optionen och reverserna som är aktuella i målen. Kvinnan har därför inte gjort sannolikt att hon har haft någon anskaffningsutgift. Något omkostnadsbelopp skulle därför inte dras av kapitalvinsten.
Slutligen har några skäl för befrielse av skattetillägget inte kommit fram. Överklagandet ska alltså avslås.