En 80-årig kvinna äger en strandnära bostadsfastighet som bildades genom avstyckning från grannfastigheten 1948. I samband med avstyckningen bildades ett officialservitut som ger fastigheten rätt att använda ett tio meter brett område på stamfastigheten som båt och badplats.
Kvinnans familj hade nyttjat området under närmare 80 år. Stamfastigheten, som i dag ägs av en 80-årig man, hade samtidigt sedan lång tid tillbaka använts för jordbruk och djurhållning.
Kvinnan ansåg att förhållandena förändrades sedan mannen tog över stamfastigheten 2014. Enligt henne hade djurhållningen blivit betydligt mer intensiv och nötkreaturen vistades under senare år dagligen på servitutsområdet under sommaren. Djuren ligger på stranden, förorenar mark och vatten och trampar upp området. De har även vistats på bryggan.
Hon yrkade därför att mannen, vid vite om 200 000 kronor eller det belopp som tingsrätten ansåg skäligt, skulle se till att boskap inte uppehöll sig inom servitutsområdet mellan den 1 maj och den 1 september varje år.
Mannen motsatte sig yrkandet. Han framhöll bland annat att djurhållning hade förekommit redan när servitutet bildades och att djuren inte hindrade användningen av området. Förekomsten av djurspillning utgjorde enligt honom inte heller något sådant hinder.
Han invände dessutom att området omfattas av strandskydd och att han därför saknar rättsliga möjligheter att sätta upp det stängsel som skulle krävas för att hålla djuren borta. Om talan bifölls ville han att förbudet skulle begränsas till perioden den 1 juni till den 1 september och börja gälla först 24 månader efter att domen fått laga kraft. Han motsatte sig också vite.
Alingsås tingsrätt, vars dom överklagats, konstaterar att servitutsområdet historiskt har använts frekvent under somrarna för bland annat bad, sol och lek. Fotografier visade omkring tio nötkreatur på den smala sandremsan mot vattnet och avföring på området. Ett djur syntes även stå på bryggan. Vid tingsrättens syn fanns ingen boskap på själva servitutsområdet, men marken var upptrampad och där fanns flera högar med avföring.
Domstolen bedömer att begreppet badplats omfattar inte bara möjligheten att ta sig ned i vattnet utan även badanknuten rekreation och strandliv. Djurens fria tillgång till området påverkar därför kvinnans möjlighet att använda servitutet negativt. Det är enligt tingsrätten förståeligt att vuxna inte vill vistas, eller låta barn leka och bada, bland så stora och tunga djur. När flera djur befinner sig på det relativt begränsade området uppkommer dessutom en fysisk blockering.
Även mängden avföring och den upptrampade marken innebär enligt domstolen en stor inskränkning av möjligheten att använda området som badplats. Mannen hindrar därmed kvinnan från att utöva sin servitutsrätt när han låter boskapen varaktigt uppehålla sig där.
Med hänvisning till NJA 2018 s. 200 framhåller tingsrätten samtidigt att varje hinder mot en servitutsrätt inte utgör ett otillåtet intrång. Vissa åtgärder måste godtas om det finns ett legitimt behov, men hinder som är kvantitativt eller kvalitativt mer betydande kan inte accepteras.
Mannens behov av att låta djuren uppehålla sig på just servitutsområdet bedöms som begränsat. Ytan är liten och djuren kan nå stranden på andra platser. Att använda boskapen för att hålla strandkanten ren är visserligen ett legitimt intresse, men motiverar inte att kvinnans möjlighet att använda sin badplats i praktiken förtas under hela sommaren.
Tingsrätten godtar däremot mannens uppgift om att maj är en viktig betesmånad och anser att kvinnans behov av badplatsen då är relativt begränsat. Förbudet ska därför gälla mellan den 1 juni och den 1 september. Med boskap avses i sammanhanget nötkreatur och förbudet hindrar inte att djuren passerar området.
Invändningen om strandskydd förändrar inte bedömningen. Domstolen tar inte ställning till exakt hur mannen ska hålla djuren borta och framhåller att den inte med bindande verkan kan avgöra om ett stängsel är tillåtet enligt strandskyddsreglerna. Att mannen helt skulle sakna en laglig möjlighet att följa föreläggandet är dock enligt tingsrätten uteslutet.
Mannen bör enligt tingsrättens mening ges möjlighet att ansöka om dispens från strandskyddet för att uppföra stängsel för det fall han anser det nödvändigt. Att förpliktelsen ska börja gälla först 24 månader efter att domen vunnit laga kraft framstår för tingsrätten som väl tilltaget och att kvinnan ska behöva tåla hindrandet av hennes servitutsrätt under så lång tid på grund av en eventuell ansökningsprocess med eventuell efterföljande omprövningsprocess kan inte anses skäligt. Skälig tid för åtgärdande är enligt tingsrättens bedömning tre månader från det att domen fått laga kraft.
Mannen får tre månader från det att domen fått laga kraft att ordna förhållandena. Förpliktelsen förenas med ett vite på 150 000 kronor.
Han ska också ersätta kvinnans rättegångskostnader med 316 375 kronor, varav 170 300 kronor avser ombudsarvode. Tingsrätten bedömer hela det begärda beloppet som skäligt.
Domen har alltså överklagats.