Skatteverket beslutade i april 2022 att påföra ett bolag utgående moms för redovisningsperioderna oktober–december 2017, oktober–december 2018 och oktober–december 2019. Bolaget påfördes även skattetillägg om sammanlagt cirka 11,9 miljoner kronor. Som motiveringen angavs att bolaget under flera års tid inte hade redovisat utgående moms på försäljning av tjänster till sitt dotterbolag.

Bolaget överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm och yrkade befrielse från skattetillägget. Bolaget förnekade inte att det hade gjort fel, men ansåg att tillägget inte stod i rimlig proportion till felaktigheten. Att fakturering inte skett för 2017–2019 utgör ett oavsiktligt misstag som inte lett till något skattebortfall.

Förvaltningsrätten konstaterade att felaktigheten lett till att bolaget inte har betalat in ”betydande belopp” avseende moms. Redan denna omständighet innebär att det förelegat risk för skattebortfall. Agerandet har även inneburit en risk för skattebortfall i ett senare led, alltså mellan dotterbolaget och dess kunder. Av betydelse är vidare att felaktigheten upptäckts först efter Skatteverkets granskning.

Mot denna bakgrund ansåg domstolen att skattetillägget stod i rimlig proportion till felaktigheten. Överklagandet avslogs därför.

Också Kammarrätten i Stockholm anser att skattetillägget är proportionerligt. Det rör sig om betydande belopp och upprepade felaktigheter under flera års tid. Fakturering har dessutom skett först efter det att Skatteverket uppmärksammat felaktigheten. Med hänsyn till detta anser kammarrätten att det har varit rätt att ta ut skattetillägg med fullt belopp.

Av praxis framgår att befrielse från skattetillägg kan ske på grund av lång handläggningstid. Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att ett års inaktivitet i en domstol utgör ett sådant dröjsmål som kan utgöra grund för befrielse.

Den sammanlagda handläggningstiden hos förvaltningsrätten har uppgått till nästan 17 månader, vilket inte kan anses vara oskäligt lång tid. När kommuniceringen hade avslutats dröjde det dock 15 månader innan förvaltningsrätten meddelade sin dom. Enligt kammarrätten uppgår förvaltningsrättens dröjsmål till ungefär ett år.

”Kammarrätten anser att perioden av inaktivitet i förvaltningsrätten utgör ett sådant dröjsmål som medfört att handläggningen av målen tagit oskäligt lång tid”, skriver domstolen. Trots att felen som lett till skattetillägg är anmärkningsvärda och allvarliga ska tilläggen sättas ned till hälften.