Ryde Sweden AB, som bedriver verksamhet i form av app-baserad uthyrning av elsparkcyklar, lät under perioden september 2021 till hösten 2022 placera minst 100 elsparkcyklar i Gävle för uthyrning. Bolaget hade inte hade ansökt om tillstånd enligt ordningslagen (1993:1617) för uppställningen av elsparkcyklar.

Cyklarna placeras ut på olika platser och hyrs sedan ut till kunder och aktiveras genom en app i kundens mobiltelefon. Cyklarna kan brukas inom ett bestämt område och kunderna lämnar cyklarna på olika platser efter avslutad färd, varpå de kan plockas upp och hyras av nya kunder.

Åtalet bygger på påståendet att bolaget genom sina företrädare i Gävle utan tillstånd av Polismyndigheten använt offentliga platser i Gävle i strid med 3 kap 1 § ordningslagen. Som det får förstås genom att cyklar placerats på ett sätt som inte överensstämmer med de ändamål som platserna upplåtits för eller som inte är vedertaget.

Bolagets företrädare berättade att man ställt ut cirka 100 cyklar för uthyrning, men att utställning skett med högst 3–4 cyklar per plats och endast vid cykelställ eller andra platser där det är brukligt att parkera cyklar samt att cyklarna i genomsnitt brukat stå cirka en timme innan de hämtats av någon kund.

Tingsrätten bedömer att en verksamhet som bolagets, bestående i uthyrning av elsparkcyklar, kan omfattas av krav på Polismyndighetens tillstånd enligt ordningslagen om verksamheten innefattar att cyklarna ställs ut på ett sätt som utgör icke avsedd eller vedertagen användning av offentlig plats inom detaljplanelagt område, men att detta inte är fallet när cyklarna enbart placeras ut på platser avsedda för cykelparkering eller där sådan är allmänt vedertagen. Tingsrätten har vidare bedömt att bolagets ansvar enligt ordningslagen inte kan utsträckas till att omfatta hur bolagets kunder i sin tur parkerar de hyrda cyklarna.

Hovrätten för Nedre Norrland gör dock en annan bedömning. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att bolaget placerat 3–4 elsparkcyklar i direkt anslutning till varandra. För att avgöra huruvida bolagets handlande varit tillståndspliktigt anser dock hovrätten att det totala antalet elsparkcyklar som placerats i centrala Gävle, där de omedelbart kunnat tas i bruk av användarna, måste beaktas.

Uppställningen har skett på eller i anslutning till gator och torg och platserna har alltså varit sådana att de varit upplåtna för allmän trafik. Bolagets uppställning innebär att en ensam aktör ställer upp en stor mängd fordon inom ett större område. Enligt hovrätten kan en sådan omfattande och systematisk uppställning av elsparkcyklar som det varit fråga om inte jämställas med enskilda personers agerande. Till bedömningen får även läggas att det är ofrånkomligt att ett så stort antal fordon som det nu är fråga om och som omgående förväntas tas i bruk påverkar trafiken. Förfarandet är enligt hovrätten i sig sådant att uppställningen kan förväntas orsaka störningar i såväl trafiken som den allmänna samfärdseln.

I vidare bemärkelse kan detta formuleras som att uppställningen av fordonen kan förväntas orsaka störningar av den allmänna ordningen. (Jfr prop. 1992/93:210, s. 102 och 274.) Det får därför anses angeläget och dessutom ligga i linje med tillståndspliktens syfte att en sådan massuppställning av fordon inom ett visst område kontrolleras.

Utifrån vad som nu anförts anser hovrätten att bolagets uppställning av elsparkcyklar varken kan anses ha utgjort ett ändamålsenligt eller allmänt vedertaget sätt att bruka de offentliga platserna på. Denna bedömning gäller oaktat var i centrala Gävle som bolaget har valt att placera elsparkcyklarna och även om trafikregleringen är sådan att bolaget inte kan hållas ansvarigt för hur användarna parkerar fordonen efter avslutad färd.

Sett till antalet elsparkcyklar som bolaget ställt upp anser hovrätten vidare att det har varit fråga om ett förhållandevis omfattande ianspråktagande av offentlig plats, vilket innebär att bolagets agerande inte varit undantaget tillståndsplikten med anledning av nyttjandets obetydlighet (se 3 kap. 1 § första stycket andra meningen ordningslagen). Elsparkcyklarna ställs kontinuerligt upp i centrala Gävle varför nyttjandet av den offentliga platsen inte heller kan anses vara tillfälligt. Situationen kan jämföras med en gatuförsäljares verksamhet som inte blir fri från kravet på tillstånd enbart av den anledningen att försäljarna under verksamhetens gång byter plats med varandra (se Åberg, Ordningslagen, version 4B JUNO), kommentaren till 3 kap. 1 §).

Mot bakgrund av det anförda anser hovrätten att bolagets uppställning av elsparkcyklar i Gävle har krävt tillstånd enligt ordningslagen, att det ankommit på bolaget att ansöka om sådant tillstånd och att så inte skett. Detta utgör ett sådant brott mot ordningslagen som det ska dömas till ansvar för enligt 3 kap. 22 § samma lag. Hovrätten bestämmer företagsbotens storlek till 25 000 kronor.