Skatteverket beslutade den 25 november 2019 att bland annat ta ut energiskatt med 15 940 302 kronor för 48 158 012 kWh elektrisk kraft som Jönköpings Energi AB förbrukat i en elpanna. Skatteverket beslutade även att påföra, efter delvis befrielse, skattetillägg med 350 109 kronor.
Skatteverket uppgav som skäl för beslutet att elpannan ägs av bolaget och är placerad hos Munksjö Paper Aktiebolags lokaler i Jönköping. Elpannan producerar ånga som levereras till Munksjö Paper Aktiebolag. Munksjö Paper Aktiebolag använder ångan i sin industriella produktion. Den av bolaget producerade ångan kan inte likställas med elektrisk kraft utan anses som värmeproduktion. Den el som bolagets elpanna producerar ska därför ingå i bolagets egenförbrukning av el.
Jönköpings Energi AB yrkade att Skatteverkets beslut undanröjs såvitt avser energiskatt på elektrisk kraft för år 2018 och skattetillägg.
Förvaltningsrätten konstaterar att både bolaget och Skatteverket är eniga om att leveranser skett av elektrisk kraft vid produktion av ånga i en elpanna. Det framgår inte enligt förvaltningsrättens bedömning någon avsikt att överföra fullständig förfoganderätt till elpannan för Munksjö Paper Aktiebolag.
Förvaltningsrätten konstaterade att Munksjö Paper Aktiebolag indirekt själv reglerar hur stor elförbrukning som de faktureras av bolaget genom sin förbrukning av ånga. Bolaget debiterar Munksjö Paper Aktiebolag månadsvis i efterskott. Det förhållandet att Munksjö Paper Aktiebolag administrativt behöver kunna redovisa el och avgifter innebär inte, enligt förvaltningsrättens mening, att Munksjö Paper Aktiebolag köper el istället för ånga. Att fakturorna innehåller redovisning av el som förbrukats vid framställning av ånga påverkar inte heller förvaltningsrättens bedömning.
Det innebär att bolaget är skattskyldig för den elektriska kraften som används vid produktionen av ånga i enlighet med vad Skatteverket har beslutat. Överklagandet skulle därför avslås.
Skäl för att efterge skattetillägget förelåg inte.
Bolaget anför i kammarrätten att den gemensamma partsavsikten avviker från vad som ursprungligen avtalats och att tilläggsavtalet ger uttryck för de faktiska förhållandena, det vill säga att kunden producerar ånga och att det därmed är kunden som förbrukar inköpt el i elpannan. Bolaget anser vidare att det är fråga om ett leasingförhållande där kunden bär den ekonomiska risken för elpannan. I tilläggsavtalet anges att kunden har en långtgående förfoganderätt till anläggningen under tio års tid.
Bolaget har även kommit in med ett yttrande från kunden, av vilket framgår att kunden har en ensidig möjlighet att bestämma mängden ånga som produceras i elpannan.
Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att ordalydelsen i såväl leveransavtalet som det senare undertecknade tilläggsavtalet ger stöd för bedömningen att det är bolaget som förbrukat elektrisk kraft för att producera och leverera ånga till kunden.
Det är ostridigt i målet att kunden styr mängden ånga som produceras i anläggningen och att elen har avtalats och fakturerats separat. Detta innebär dock inte i sig, enligt kammarrättens mening, att kunden ska anses förbruka elektrisk kraft för att producera ångan i elpannan.
Inte heller bedömer kammarrätten att avtalen ger uttryck för att kunden förfogar över anläggningen på ett sådant sätt att kunden är att betrakta som producent av ångan.
Kammarrätten anser sammantaget att de ingångna avtalen mellan bolaget och kunden tydligt uttrycker att det är bolaget som förfogar över elpannan för ångproduktion och att bolaget förbrukat elektrisk kraft för att leverera ånga till kunden. Bolaget är därför skattskyldigt för energiskatt på den förbrukning av elektrisk kraft som bolaget haft för produktion av ångan.